Video från Lazio-Bari
Den eminenta kameramannen Löffa lyckades fånga några mäktiga sånger från Lazio - Bari på Stadio Olimpico. Först den klassiska So già du ore och sedan introlåten Non mollare mai. Här bjuder vi på lite riktig känslofylld läktarporr till skillnad från det kommersiella i England. Håll till godo!
Intervju med Stefan Radu
Efter att ha surfat runt på diverse Laziorelaterade hemsidor så hittade jag en intressand intervju med den rumänske försvararen Stefan Radu. Intervjun är gjord av Rumäniens största sporttidning Gazeta Sporturilor. Slänger här upp den till er översatt och klar!
Vad är nyckeln till din framgång i Lazio?
Det här är nog stora ord, men hårt arbete och full disciplin tog mig hit.
Mer detaljer?
Efter att jag lämnade Rumänien för två år sedan, slutade jag med alla kapitel som: barer, nattklubbar. Nattliv existerar inte för mig längre och det gillar jag, jag tycker det passar mig. Om du hittar mig klockan 22:30 i Rom, en gång om månaden, betyder det att de är något speciellt. Det händer ofta att jag skrattar med mina vänner och de tycker att jag beter mig som en gammal gubbe.
Saknar du Rumänien?
Ja, men bara min familj. Resten, Varför skulle jag sakna något? Slagsmål, aggressiva diskussioner? Nej! Sakna barer eller människor som drar fördelar av ditt jobb? Inte ett dugg! Jag ska säga dig: Jag är glad över mig själv att jag lämnade i tid.
Du var en grabb som gick på ut mycket, hur kunde du lugna ner dig så snabbt?
Jag är ingen ensamvarg. Jag har min flickvän här, och jag träffar vänner när jag är ledig. Den här semestern hade jag bara fyra dagars ledighet. Jag vilar det mesta av tiden. Jag vet att det låter konstigt, men jag ska säga dig en sak: på två år har jag inte ens hunnit sett hela Rom.
Är du glad att du gick till Lazio?
Ja, jag är jätteglad, jag tror de är mitt livs bästa val. Det är synd, vi har ett lag som kan spela i Champions League, men vi har så mycket otur. Det är därför vi inte ligger högre upp i tabellen.
Italiensk press skriver att Bayern München är ute efter dig!
Jag vet inte. Vi är i en jobbig situation i Lazio. Jag tänker inte alls på att lämna, mina tankar går bara till hur vi ska lyckas rädda oss.
Italienska journalister har berömt dig väldigt mycket!
Sen jag kom till Rom har jag aldrig pratat med någon journalist här. Inte alls. De är bara vad dom ser på planen, på matcherna, många träningar här i Lazio är stängda.
Du har inte spelat med landslaget på ett tag. Känns inte det konstigt med tanke på att du spelar i Serie A?
Jag tänkte först säga "Inga kommentarer". Men många hade missuppfattat de. Jag tänker inte på landslaget. Jag menar, jag vill göra klar för mig själv...Lazio ligger dåligt till i tabellen, och jag vill hjälpa klubben att klättra. Jag kritiserar ingen. Jag gör bara mitt jobb här. Och de ansvariga vet Lazios faxnummer....Vi behöver bara lite hälsa.
Grande Roberto!
Den 32-årige mittfältaren har snart spelat hundra matcher i den ljusblå tröjan. Roberto Baronio föddes 11 december 1977 i Verolanuova nära Brescia i Lombardiet. Han har hunnit med sex säsonger i Lazio men har stått i kontrakt med Romklubben sedan 1997. Han har under ett par säsonger varit utlånad till klubbar som Vicenza, Reggina, Fiorentina, Perugia, Chievo, Udinese och sin moderklubb Brescia. Nu har han deklarerat sin kärlek till den ljusblå Romklubben. I en intervju i veckan uttryckte han sin önskan att få avsluta karriären i Rom. Hans kontrakt går ut efter denna säsong. I intervjun med Goal.com fällde han denna kommentar.
- Jag har alltid hoppats att få avsluta min karriär här. Förhandlingarna med mig bör inte bli så svåra, jag begär inte månen precis.
Roberto har aldrig varit den där spelaren som briljerar med läckra dragningar och omöjliga klackar. Det han kunnat skryta med är ett bra tillslag och ibland väldigt giftiga frisparkar. Han har levt på sin vilja, sin kämpaglöd eller med andra ord, sin Lazialità. Roberto har denna säsong belönats med att få bara kaptensbindeln i vissa matcher, något han faktiskt förtjänar med tanke på allt tålamod han haft under alla olika tränare som kommit och gått. Jag hoppas Roberto får sin önskan igenom och avslutar karriären i Rom. Men under Lotitos vingar vet man aldrig hur det slutar.
- Jag spelar bra, känner mig stor och stolt över att bara den här tröjan.
Grazie, Grande Roberto!
Il Caffè Borghetti - Tradizione Ultras
En förpackning Caffè Borghetti på Curva Nord.
Caffè Borghetti är en 25%-ig kaffelikör som är väldigt stor i Italien. Den är även ett viktigt inslag på fotbollsläktarna runt om i landet där de säljs i små plastburkar som liknar de förpackningar man använder till såpbubblor. Den lilla plastförpackningen som innehåller den mörka drycken är välkänd bland alla på Curva Nord (Sektionen där Lazios aktiva supportrar befinner sig) och antalet liter som förtärs under en match vågar jag inte ens tänka på. På hemsidan UltrasLazio.it skriver man följande; "Den där lilla plastförpackningen påminner om alla känslor och minnen från alla hundratals söndagar vi spenderat i Curva Nord". Drycken är så populär och uppskattad att den dedikerats en egen sektion på hemsidan till och med, men nu till historien kring den så traditionella drycken....
Drycken uppfanns redan 1860 av Ugo Borghetti. Ugo ägde på den tiden en bar vid namn "Caffè Sport". Baren var nära belägen tågstationen i Ancona. När man invigde linjen Pescara-Ancona fick baren och drycken en riktig uppsving. Ugo serverade kaffedrycken till de resenärer som stannade till i några timmar i staden och den blev snabbt populär. Ugo började att producera drycken som gjordes på arabiskt kaffe i allt större mängder. Märket växte sig stort väldigt snabbt och idag är drycken populär i hela världen men självklart störst i sitt hemland Italien. Den plastiga lilla förpackningen gör också drycken lite säregen, dock finns den att köpa i större glasflaskor också.
Lite kuriosa kring Caffè Borghetti
- Ugo Borghetti var även president i AC Ancona 1912.
- En halvlitersflaska går loss på 165 SEK på Systembolaget.
- Destilleriet Fratelli Branca som nu tillverkar drycken har många andra stora Italienska drycker i sitt sortiment.
Il futuro siamo noi?
Claudio Lotito - A Valmontone vacce te!
Frustrationen från derbyt förra helgen har börjat lägga sig. Men i söndags mot Genoa släppte det. Svackan utan seger i ligan blev 105 dagar. Runt klockan 17 på söndagseftermiddagen blåste domaren Domenico Celi av matchen mellan Lazio och Genoa på Stadio Olimpico. Innan dess hade den serbiske vänsterbacken Aleksandar Kolarov hunnit smällt in 1-0 bakom Alessio Scarpi i Genoamålet. Några mer mål blev det inte och Lazios första seger på över hundra dagar var ett faktum. Glädjen var stor, men lättnaden mycket mycket större. Vi kan fortfarande vinna!
Aldo Donati sjunger i sin låt "La più bella di tutte quante" följande; " La Tua storia siamo noi, il futuro siamo noi, noi uniti più che mai e grideremo Lazio solo Tu" vilket betyder ungefär " Vi är din historia, vi är framtiden, vi är mer enade än någonsin och skriker bara för dig Lazio". Jag är tyvärr inte lika övertygad som Aldo Donati var när han skrev den här låten. Ska jag vara ärlig och dela med mig av min pessimistiska inställning så måste jag säga att jag är tveksam. Tråkigt nog så tror inte jag att "framtiden är vår" trots söndagens viktoria. Räknar kallt med att ni undrar varför? Det är rätt enkelt, käppen i hjulet stavas Claudio Lotito, S.S.Lazios president.
Lotito som har ett fängelsestraff att avtjäna är inte känd för sin genorisitet precis. Om jag känner honom rätt kommer inte truppen att förstärkas något avsevärt när transferfönstret öppnas trots att det skulle behövas. Jag saknar något kreativt på mittfältet. Den där riktiga spelfördelaren saknas, en trequartista av klass. Det har vi redan i truppen, plocka ur Goran Pandev ur frysboxen och låt han lira, för nu behövs han. En riktigt vass prima punta skulle behövas men tyvärr verkar det inte finnas någon plats i truppen för det. Jag skulle helst se milanosonen Alessandro Matri som numer lirar boll på Sardinien i Cagliari. Dock är det ett önsketänkande som aldrig kommer gå i uppfyllelse. Det har snackats lite löst om Gennaro Gattuso men hans lönecheck lär knappast Lotito vara sugen att punga upp. Jag tror inte heller han är den spelartyp vi behöver då vi redan har spelare som Christian Brocchi och Fabio Firmani. Förresten var det grymt kul att se den sistnämnde få speltid i Lazio igen. Troligtvis grabben med mest Lazialità i dagens trupp. Ger alltid allt och skulle kunna mörda för tröjan han bär, en riktig Laziale.
Det var dömt på förhand att denna säsong skulle bli skit. Truppen var alldeles för svag för att klara av både spel i Europa League och Serie A. Båda fronterna blev nu lidande. Trots att det är en omgång kvar i gruppspelet där Lazio möter Levski Sofia så är det redan klart att man inte går vidare. I Serie A är det inte många poäng ned till den totala botten och misären. Jag tror vi reser oss som fågel Fenix, men tyvärr inte i år. Vi kommer att hamna någonstans i på undre halvan av tabellen vilket i dagsläget är acceptabelt. Men inför nästa säsong måste någonting göras, så nu ber jag dig kära tomten, jag skippar en handfull öl innan Lazio-Bari om du ger mig det första på min önskelista. Skicka Lotito till Sibirien!
LOTITO NON È IL MIO PRESIDENTE!
Lazio Forza Lazio
Snäll som jag är så har jag också bemödat mig att översätta texten åt er, kanske inte helt korrekt men förhoppningsvis någolunda rätt iallafall. Varsågod!
För ackompanjera henne utan att sluta skrika
För att kalla på henne på planen och för att vara glad
Ett rop hörs upp till skyn
En flagga, en hymn till våren
Vit som snön där uppe
Blå som himlen är känslan
Ett lag flyger med hjärtat i vinden
Så starkt som hon sjunger
Lazio jag ska ha dig för alltid
Jag ska alltid vara dig trogen
Jag svär jag kommer aldrig förråda dig
Lazio varje gång du gör mål
Är du en stjärna i rymden
Jag bara skriker; Forza Lazio!
Och när du spelar lyser du upp mitt sinne
Och navigerar i ett hav av minnen
En vit örn flyger över folket
I den för tillfället blåa himlen
Berätta din födelsehistoria
Du som förde spelet hit
Med ett hjärta så vackert och så stort
Mitt bröst slår och det har gjort oss så här
Merda.
Inför Derby della Capitale
20.45 smäller det imorgon. När de himmelsblå hjältarna gör entré till "Giallozozzis" hymn "Roma, Roma, Roma" sitter man bänkad vid Tvn och de enda som räknas är en seger för örnarna. Rivaliteten i Rom är rätt uppenbar, Himmelsblått mot Gulskitigt. Örnarna mot vargarna. Världens vackraste klubb mot en av de sunkigaste. För vart finns storheten och det vackra i en klubb som från början var 5-6st olika? Vart finns de fina i att bli grundad efter påtryckningar från fascistregimen? Vart de finns de fina i ett lag med överbetalda primadonnor? Ja, Romanitàn som de gulskitiga så gärna talar om är inget jag vill förblanda mig med, men jag förnekar den inte heller. Däremot skrattar jag åt den. Den påklistrade stoltheten som ligger i en kaptens rakade ben istället för i klubbens historia.
Innan AS Roma ens blivit ihop plockat så hade Roms stolthet redan gjort något ovanligt men stort. Man hade skickat ut hela sin spelartrupp i första världskriget för att försvara fosterlandet och sin stad Rom. Man hade överlåtit sin hemmabana Stadio Rondinella till diverse hjälporganisationer under kriget. Man bevisade sin storhet genom genorisitet, välvilja och en folklig gemenskap. Jag vill återigen påpeka att Roma inte ens var påtänkt under denna tid.
Så här lite mindre än 100år senare så ser det lite annorlunda ut. Till antalet supportrar är AS Roma en större klubb. Till antalet titlar är dom också större, men till stoltheten, passionen och lidandet? Lazio är trots allt Lazio, La prima squadra della capitale, eller som man skulle sagt på svenska, huvudstadens första lag. Vilket de trötta Romanisti har svårt att inse, man har svårt att inse att man inte var först, man har svårt att helt enkelt definera och sympatisera med sin egen historia. Ja menar, en klubb som inte ens vet vilket datum man grundades på ska nog inte yttra sig om stor historia. Vet man ens vart den grundades? Av vem? Tveksamt. På söndag kväll bevisar vi vart hjärtat finns, vilka som är Roms finaste och vilka som är ett lag bestående av invandrare supportrar från Neapel och spelare med fyra gånger så mycket större lönecheckar. Imorgon bevisar vi vilka som är Rom.
Ma questa sera ti voglio, la stella più bella di Roma, irriducibile orgoglio nel cuore, per sempre la Lazio!
Exklusiv Derbybanner!
SOCIETÀ SPORTIVA LAZIO - PADRONI DI ROMA!
11/11 2007 - 11/11 2009
11/11 2007 - 11/11 2009
Gabriele con noi - non ti lasceremo mai!
Vincenzo Vive!
Igår var det en stor dag. Eller snarare en sorglig dag. Det var 30 år sedan Laziosupportern Vincenzo Paparelli mördades av en Romasupporter under ett derby på Stadio Olimpico. Den då 33-årige supportern som lånat sin broders säsongskort stod och åt en panino med sin fru när han plötsligt blev träffat av en raket i ena ögat. Det var den då 18-årige Romasupportern Giovanni Fiorillo som var den skyldige.
Mordvapnet var en signalpistol. Raketen träffade Vincenzo i vänstra ögat. Hans fru Wanda försökte dra ut den brinnande projektilen ur hans öga men den brann fortfarande så hon lyckades inte och fick själv brännskador på händerna. Läkaren som kom först till plats för att ge första hjälpen sade efteråt att såret var det värsta han någonsin sätt, värre än allt han sett under krig. Dagen efter visades bilder i media paret Paparelli när de satt och åt på en restaurang. Tidningen Il Tempo valde dock att visa en bild där Vincenzo låg blodig på marken med ett stort hål istället för ett öga. Vincenzo var den andre att falla offer för italienskt fotbollsvåld. 1963 hade en Salernitana-supporter avlidit under ett bråk med Potenza-supportrar.
Vincenzo var som vilken vanlig italienare som helst. Han bodde i den romerska stadsdelen Mazzalupo, ägde en verkstad med sin bror och hans största ögonsten var en begagnad BMW. Några dagar efter mordet ringde Giuseppe Wilson (Lazios lagkapten på den tiden) upp Wanda och gav sina kondoleanser. Hela Lazios trupp var på begravningen, likaså Romas primavera (Juniorlaget) för att hylla Vincenzo och fördöma våldet. En begravning som Roms borgmästare Pestroselli betalade. Regionen Lazio skänkte fem miljoner till den avlidnes familj och Luciano Re Cecconi-stiftelsen skänkte en miljon. Men det absolut största var att man på Curva Nord (Laziosupportrarnas sektion på arenan) graverade in Vincenzos namn som ett minne. Han kommer alltid att leva kvar i våra minnen tillsammans med Gabriele Sandri.
Man har ännu inte glömt Vincenzo i Rom. Om man går runt i staden kan man fortfarande hitta klotter med budskap som ”Paparelli, vi kommer att hämnas dig", "Paparelli, vi glömmer dig aldrig”, och "Paparelli, du missade de underbara tiderna". När man sedan byggde om Stadio Olimpico inför fotbolls-vm 1990 så försvann tyvärr ”minnet” av Vincenzo. Nu för tiden nämns han nästan bara i artiklar som behandlar fotbollsvåldet, hans namn florerade väldigt mycket kring mordet på Gabriele Sandri.
Mördaren Giovanni Fiorillo var endast 18-år när han avfyrade den där signalraketen. Till vardags var han en arbetslös målare och son till en försäljare och mekaniker. Han bodde på Piazza Vittorio och älskade sin klubb AS Roma. Efter dådet flydde han och var på flykt i 14 månader. Man siktade honom bland annat i Pescara, Brescia och Frosinone. Han var också i Schweiz ett tag. Under tiden på flykt ringde han Vincenzos bror Angelo varje dag och bad om förlåtelse, en förlåtelse han tillslut fick av Angelo, Wanda och resten av Vincenzos familj. Fiorillos liv slutade också i förtid likt Vincenzos. 1993 rapporterades det att han var död men orsaken är fortfarande oklar. Man misstänker dock en överdos. Innan dess hade han avtjänat ett straff på 6 år och 4 månader för dråp. Han angav sig själv efter att ha varit på flykt i 14 månader. Jag och många andra laziali kommer dock aldrig förlåta honom, inte heller Gabriele Sandris mördare Luigi Spaccarotella.
28 Ottobre 1979 – 28 Ottobre 2009
30 anni, non ti dimenticheremo!
Fotbollen är inte död - men det är Gabriele
Nu har det snart gått två år sedan mordet som skakade hela Italien. 26-årige Gabriele Sandri sov i en bil som var på väg att åka ut från parkeringen vid en vägkrog utanför staden Arezzo när han sköts av en polis. Polisen skulle gå in och stoppa ett bråk mellan laziali och juventini och bestämde sig för att använda sitt vapen och avfyra ett varningsskott. Sedan tog polismannen en löpning och hade då kvar vapnet osäkrat i sin hand och ett skott avlossades och träffade den unge DJ:n från Rom. Hur kunde det få hända? Vem ska man skylla Gabrieles död på?
Matchen mellan Inter och Lazio ställdes in på grund av mordet och jag tycker det var ett stort misstag av förbundet att inte ställa in alla matcher. Att protester från övriga supportrar i landet skulle bryta ut när de fick beskedet var något jag var helt säker på och man kan fråga sig hur förbundet kunde missa det. Atalantas supportrar började sparka sönder plexiglasen på Curva Nord och försökte ta sig in på planen, samtidigt som de även stod upp mot poliserna utanför arenan. Jag tycker att denna protestaktion var en riktigt fin reaktion av Atalantasupportrarna, som visade att alla Ultras står enade tillsammans mot polismakten. I Rom bröt också kravaller ut när Lazio och Roma Ultras enade stormade polisstationen och såg till att den inte gick att känna igen efteråt.
När polismannen Filippo Raciti dödades i derbyt mellan Palermo och Catania ställdes som en följd all fotboll i Italien in under en vecka och det talades till och med om att ställa in hela serien i ett år. Nu var det ombytta roller och denna gång var det en oskyldig Laziosupporter som blev mördad och vad händer då? Jo, man ställer in EN match och skjuter fram övriga matcher i 10 minuter. Tydligen är en polis värd mer än en supporter - det är sjukt och det är förjävligt men det är den tragiska sanningen.
Polismannen har sagt till Italiensk media att han självklart är ledsen eftersom han har förstört TVÅ familjer. Han sörjer för att han förstört sin egen familj genom att ha mördat en oskyldig person. Hur kan man säga det när man mördat någon? Hans tankar bör i första hand gå till Gabrieles familj. Domen blev sex års fängelse vilket retade upp supportrarna igen som försökte storma rättegången och hängde upp banderoller med texten "VERGOGNA" vilket betyder skam. Hade det istället varit en supporter som mördat en polis hade straffet blivit detsamma då? Knappst troligt.
Efter mordet bevakade jag noga svensk medias rapportering kring fallet och i de flesta artiklarna anklagade man "huliganerna" för mordet. Man märker av denna vinkling ofta. När Raciti mördades talades det om hur sviniga Ultras var som mördade en oskyldig polis. Nu när Gabbo fick sätta livet till tack vare ett "misstag" från en polis så fortsätter man skylla på huliganerna. Denna gång var Ultras oskyldiga, polisen begick ett misstag och om han agerat rätt hade ingen behövt bli skadad.
Folk pratar om att den Italienska fotbollen knappt hunnit resa sig från skiten med Calciopoli innan den rasade ner i helvetet igen, de påstår att fotbollen i det vackra landet vid medelhavet är död. Fotbollen i Italien kommer aldrig att dö. Folk lever (och dör) för sporten och älskar den. Fotbollen har givetvis drabbats hårt av både Calciopoli och de båda morden, men "il calcio" kommer alltid vara "il calcio". Utanför Italien är inte den italienska fotbollen speciellt uppskattad och jag har själv fått försvara den flera gånger, något jag kommer att fortsätta göra trots att det blir svårare och svårare. Det är något speciellt över den Italienska fotbollen något som vi älskare av "il calcio" oftast inte kan beskriva för de som hyllar den engelska och spanska fotbollen.
Två år har snart gått och vi har inte glömt, vi kommer aldrig att glömma. Jag kommer aldrig att glömma ögonblicket när jag fick reda på det, ögonblicket där tårarna var nära att falla, ögonblicket när det kändes som att en nära vän dött. Tiden efteråt var väldigt jobbig och lusten för fotbollen var väck. Många frågade mig hur jag kunde ta det så hårt men jag svarade aldrig. De skulle aldrig förstå. Lazialità går inte bara att förklara. ´
CIAO GABBO - SEMPRE NEI NOSTRI CUORI!
Caput Mundi
Ni kanske undrar över namnet på projektet, ”Caput Mundi”? På svenska betyder det ”världens huvudstad” vilket Rom brukar kallas. Namnet har vi fått från en låt skriven av Enrico Lenni. Denna låt kan vi säga är vår ”kampsång” i detta projekt, jag har därför slängt ihop en snabb översättning på texten. Då min italienska är långt ifrån godkänd så kan den innehålla misstag eller feltolkningar, men bör stämma något så när. Lyssna och njut!
Dedicato alla Città Eterna e alla nostra Lazio:
"Jag vaknade tidigt I morse
Lazio spelar hemma,frosten är fortfarande kvar,
Faktum är att på lördagar kan jag knappt sova,
Jag rullar bara runt i sängen..och sen säger dem att jag fejkar.
En promenad I stadens centrum, en cornetto* och en cappuccino,
Tidningen framför mig, men jag skulle aldrig betala för den,**
Sen är det dags att gå till arenan, jag bor nära den,
Jag föddes i Rom, jag åker vespa dit,
Staden Rom, jag älskar dig,
Tibern rinner genom mina ådror
De kan inte vara dem med ett "la”***, de har förstört staden,
För att dem har spelat fotboll sedan Neros tid
Finns inga bevis, bara för dig världens huvudstad,
Sen alla dessa människor, omgivna av många vänner,
På planen en armé som krossar sina motståndare,
Jag går tillbaka till stadens centrum med min flagga i vinden,
Med elden inom mig, de är kallt ute men jag känner de inte.
Jag anländer till Peterskyrkan, för att påven älskar oss,
Han välsignar oss, det är glädjande och inte betungande
Sen återvänder jag hem, Jag är hungrig och lycklig,
Jag tittar på dig, du är ännu vackrare... du vet att vi vann!
Staden Rom, jag älskar dig,
Tibern rinner genom mina ådror
De kan inte vara dem med ett "la”, de har förstört staden,
Var inte orolig, Lazio är här för att gå runt världen och göra dig mäktig!
Lazio himmelsblå och vit, ett moln I himlen intar formen av en gigantisk örn,
Tibern rinner genom mina ådror
De kan inte vara dem med ett "la”, de har förstört staden,
För att dem har spelat fotboll sedan Neros tid
Finns inga bevis, bara för dig världens huvudstad."
* Cornetto är en liten baguette, alltså inte glassen.
** Romerska tidningar är värdelösa på att rapportera om Lazio så därför köper inte ”laziali” tidningen.
*** Med ”la” syftar man på skitklubben AS Roma. De brukar kalla sig ”La Roma” för att antyda att man är stadens enda lag vilket dem inte är.
