Madeleine från vår klass var duktig och surfade in hör på bloggen. Hon efterlämnade sig en kommentar med en vädjan om en liten förtydling av vårt projekt och vad det går ut på. Jag ska försöka att göra en liten sammanfattning av det hela, det som är klart än så länge dvs. Besök gärna http://projectlondon.blogg.se när ni ändå håller på.

Flygbiljetter och hotellet är bokat. Datumen som gäller för resan är 10-17 mars. Vilket känns lite småtungt då det är allsvensk premiär och undertecknad kommer därmed att missa sin första allsvenska hemmamatch sedan uppgången 2005. Hursomhelst, vi kommer att bo på ett hotell som heter Villa Glori, i ett inlägg lite längre ned beskriver Löffa hotellet i en liten presentation med bilder och text. Hotellet är beläget i de norra delarna av staden inte långt ifrån Stadio Flaminio och Villa Borghese. Flygstolarna är bokade hos Norwegian Airlines.

Vad ska vi göra där nere då? Jo, projektet går ut på att vi ska fördjupa oss i elitidrotten i Rom och regionen Lazio. Fokus kommer att ligga på matcherna Lazio-Bari, Frosinone-Piacenza och en eventuell slutspelsmatch i Europa League mellan Roma och Redbull Salzburg/Standard Liege. Förutom fotbollen har vi planerat att se Virtus Roma och Lazio i basket. Har vi tur lyckas vi även pricka någon amerikansk fotbollsmatch med Lazio Marines.

Vi ska även besöka lite platser i staden. Där kommer fokus inte att ligga på klassikerna som Colosseum, Fontana di Trevi och Foro Romano. Istället ska vi rikta in oss på lite mindre ställen som man inte precis kan klassa som turiststråk. Till exempel Piazza della Libertà där S.S.Lazio grundades. Stadsdelen EUR med sin fascistiska arkitektur, arbetarkvarteren i Garbatella, Ghettot och det lite mer konstnärliga Trastevere. Nere på plats i Rom har jag en vän som även kommer ta med oss till lite mer udda platser som man inte hittar i de proffisionella broschyrerna.

Det hela ska sedan utvärderas och sammanställas i någon form av resereportage med både bilder och texter där vi går mer på djupet än i vanliga resekataloger. Istället för glorifierande texter blir det ärligt, personligt och rättvisa bedömningar.

Något oklart? Lämna en kommentar så svarar någon av oss så gott vi kan!

Efter att ha surfat runt på diverse Laziorelaterade hemsidor så hittade jag en intressand intervju med den rumänske försvararen Stefan Radu.  Intervjun är gjord av Rumäniens största sporttidning Gazeta Sporturilor. Slänger här upp den till er översatt och klar!

Vad är nyckeln till din framgång i Lazio?
Det här är nog stora ord, men hårt arbete och full disciplin tog mig hit.

Mer detaljer?
Efter att jag lämnade Rumänien för två år sedan, slutade jag med alla kapitel som: barer, nattklubbar. Nattliv existerar inte för mig längre och det gillar jag, jag tycker det passar mig. Om du hittar mig klockan 22:30 i Rom, en gång om månaden, betyder det att de är något speciellt. Det händer ofta att jag skrattar med mina vänner och de tycker att jag beter mig som en gammal gubbe.

Saknar du Rumänien?
Ja, men bara min familj. Resten, Varför skulle jag sakna något? Slagsmål, aggressiva diskussioner? Nej! Sakna barer eller människor som drar fördelar av ditt jobb? Inte ett dugg! Jag ska säga dig: Jag är glad över mig själv att jag lämnade i tid.

Du var en grabb som gick på ut mycket, hur kunde du lugna ner dig så snabbt?
Jag är ingen ensamvarg. Jag har min flickvän här, och jag träffar vänner när jag är ledig. Den här semestern hade jag bara fyra dagars ledighet. Jag vilar det mesta av tiden. Jag vet att det låter konstigt, men jag ska säga dig en sak: på två år har jag inte ens hunnit sett hela Rom.

Är du glad att du gick till Lazio?
Ja, jag är jätteglad, jag tror de är mitt livs bästa val. Det är synd, vi har ett lag som kan spela i Champions League, men vi har så mycket otur. Det är därför vi inte ligger högre upp i tabellen.

Italiensk press skriver att Bayern München är ute efter dig!
Jag vet inte. Vi är i en jobbig situation i Lazio. Jag tänker inte alls på att lämna, mina tankar går bara till hur vi ska lyckas rädda oss.

Italienska journalister har berömt dig väldigt mycket!
Sen jag kom till Rom har jag aldrig pratat med någon journalist här. Inte alls. De är bara vad dom ser på planen, på matcherna, många träningar här i Lazio är stängda.

Du har inte spelat med landslaget på ett tag. Känns inte det konstigt med tanke på att du spelar i Serie A?
Jag tänkte först säga "Inga kommentarer". Men många hade missuppfattat de. Jag tänker inte på landslaget. Jag menar, jag vill göra klar för mig själv...Lazio ligger dåligt till i tabellen, och jag vill hjälpa klubben att klättra. Jag kritiserar ingen. Jag gör bara mitt jobb här. Och de ansvariga vet Lazios faxnummer....Vi behöver bara lite hälsa.

Den 32-årige mittfältaren har snart spelat hundra matcher i den ljusblå tröjan. Roberto Baronio föddes 11 december 1977 i Verolanuova nära Brescia i Lombardiet. Han har hunnit med sex säsonger i Lazio men har stått i kontrakt med Romklubben sedan 1997. Han har under ett par säsonger varit utlånad till klubbar som Vicenza, Reggina, Fiorentina, Perugia, Chievo, Udinese och sin moderklubb Brescia. Nu har han deklarerat sin kärlek till den ljusblå Romklubben. I en intervju i veckan uttryckte han sin önskan att få avsluta karriären i Rom. Hans kontrakt går ut efter denna säsong. I intervjun med Goal.com fällde han denna kommentar.

- Jag har alltid hoppats att få avsluta min karriär här. Förhandlingarna med mig bör inte bli så svåra, jag begär inte månen precis.

Roberto har aldrig varit den där spelaren som briljerar med läckra dragningar och omöjliga klackar. Det han kunnat skryta med är ett bra tillslag och ibland väldigt giftiga frisparkar. Han har levt på sin vilja, sin kämpaglöd eller med andra ord, sin Lazialità. Roberto har denna säsong belönats med att få bara kaptensbindeln i vissa matcher, något han faktiskt förtjänar med tanke på allt tålamod han haft under alla olika tränare som kommit och gått. Jag hoppas Roberto får sin önskan igenom och avslutar karriären i Rom. Men under Lotitos vingar vet man aldrig hur det slutar.

- Jag spelar bra, känner mig stor och stolt över att bara den här tröjan.

Grazie, Grande Roberto!

För någon månad sedan tog Europadomstolen beslutet att förbjuda Italienska skolor att ha kristna krucifix i lokalerna. Ärendet togs upp efter att den italienske medborgaren med rötter i Finland, Soile Lautsi anmälde krucifixen till Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. Lautsi hävdade att hennes barn kränktes när de tvingades vistas i lokaler med jesubilder. Lautsi vill att hennes barn ska uppfostras sekulärt och inte påverkas av några yttra faktorer så som krucifix och andra religiösa symboler i en sådan miljö som skolan.

”Skamligt”
Ropen har höjts från italienska riksdagsmän över beslutet från Europadomstolen. Domstolen gick på finnens linje och ansåg att Italien måste plocka ned sina krucifix från skolorna. Italiens utrikesminister Franco Frattini kommenterar händelsen.
- Domstolen har utdelat ett dödligt slag mot de värderingar och rättigheter som Europa står för.
Frattini var inte ensam om att höja rösten. Flera regeringsmän har använt sig utav ord som skamligt, hedniskt, absurt och oacceptabelt. Italien vars befolkning består av majoriteten katoliker är väldigt konservativa och värnar sina traditioner och religion till skillnad från oss svenskar. Domstolens uttalande löd enligt följande.
-Krucifixen kan upplevas som ett stöd av religiösa elever, men också stöta de elever som utövar andra religioner eller är ateister.
Domstolens utlåtande bryter dock mot den Italienska grundlagen då man under 1920-talets fascismregi stiftade en lag som gjorde det obligatoriskt för skolorna att vara utsmyckade med krucifix. Lagen har dock inte använts speciellt effektivt sedan 1984 då staten och kyrkan gick skiljda vägar i det stövelformade landet. Däremot väcktes debatten på nytt 2003 då muslimska aktivister ville förbjuda krucifixen.

Ökade krav utifrån
Krucifixen är en stark religiös symbol som är fast förankrad i det Italienska samhället. Till skillnad från Sverige ser vi en makaber skillnad på detta område. Sverige vars svenska befolkning idag är näst intill helt sekulär vilket de senaste åren har medfört att vi inte bryr oss om bevarande av kristna traditioner och symboler. Hela nedmonteringen av den kristna tron i det sekulära Sverige har medfört att främmande religioner vars anhängare är mycket mer radikala i sin trosuppfattning och utövning kan integrera sina tankar, traditioner och symboler i Sverige. Här är den stora skillnaden. Italienarna är hängivna sin katolska tro och de krucifix som finns i skolorna har funnits där i över hundra år, långt innan fascistregimen gjorde dem obligatoriska. Det som händer där är att den ökade invandringen av personer med främmande religioner har medfött ökade krav på den ursprungliga befolkningen. De nya ”italienarna” vill känna sig som hemma och vill inte bli påverkade av den katolska tron därav ställer man diverse krav.

Förbud mot traditioner  - är de acceptabelt?
I och med Lautsi-fallet kan man se en klar symbolik. Majoriteten ska anpassa sig efter minoriteten. Men är det rätt? Är det verkligen rätt att de katolska eleverna ska bli av med sina krucifix som representerar deras tro på grund av att en elev i klassen är ateist? För visst kan denne eleven fortsätta att leva sekulärt trots att den tvingas se ett katolskt krucifix dagligen? Frågorna i denna diskussion är många och svårbesvarade. Men jag har min uppfattning klar i det hela. Italienarna bör enligt mig inte anpassa sig och sina traditioner efter nyanlända människor. Att man vill bevara sin säregenhet jämtemot andra länder accepterar jag fullt ut och därmed stödjer inte jag Europadomstolens beslut. Enligt mig ska krucifixen sitta kvar, och det säger jag trots att jag är protestant och inte katolik. Alltså handlar det inte om egen vinning. Något som gör det hela ännu mer intressant är att kolla vilket organ som fällt domen.  Jo, det är Europadomstolen för mänskliga rättigheter.  För att gräva oss ned lite djupare i ämnet så kikade jag snabbt igenom de olika artiklarna i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och fann detta.

”Artikel 18 - Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor”

 

Om de Italienska skolorna förbjuds att använda sig av krucifix skulle jag påstå att Europadomstolen brutit mot denna artikel. Alltså, den domstol som har i uppgift att upprätthålla de mänskliga rättigheterna bryter alltså själv mot dem. Därför vill jag påstå att det reella hotet mot mänskliga rättigheterna i Italien inte är staten, utan de är det organ som är inrättat för att upprätthålla dem. Det är en skrämmande utveckling som jag hoppas hejdas innan det är försent. För i Italien kan vi nu skåda ännu större sprickor mellan Italienarna och de nyanlända i och med upploppen i Rosarno. Incidenterna mellan ursprungsbefolkningen och invandrare har de senaste åren blivit allt fler och fler, vad det beror på vill jag inte svara på men jag har mina aningar....

 

I detta nu är det endast 62 dagar kvar till avfärd mot Rom och idrotten som det bjuds på där nere.
Kan det finnas något bättre att veta just i början av det nya året att det väntas ett äventyr i Italien och Rom.
Jag kan nog lova att de blir en av årets höjdpunkter att åka ner ditt och gå runt på gatorna och bara andas in Rom och fotbollen som man hoppas kommer vara den bästa fotbollen man har sett från en läktare hittills i sitt liv.

Så får avsluta detta inlägg med att jag hoppas att Lazio ryker upp sig i sitt spel och bjuder oss på den bästa fotbollen de kan spela.