För någon månad sedan tog Europadomstolen beslutet att förbjuda Italienska skolor att ha kristna krucifix i lokalerna. Ärendet togs upp efter att den italienske medborgaren med rötter i Finland, Soile Lautsi anmälde krucifixen till Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. Lautsi hävdade att hennes barn kränktes när de tvingades vistas i lokaler med jesubilder. Lautsi vill att hennes barn ska uppfostras sekulärt och inte påverkas av några yttra faktorer så som krucifix och andra religiösa symboler i en sådan miljö som skolan.

”Skamligt”
Ropen har höjts från italienska riksdagsmän över beslutet från Europadomstolen. Domstolen gick på finnens linje och ansåg att Italien måste plocka ned sina krucifix från skolorna. Italiens utrikesminister Franco Frattini kommenterar händelsen.
- Domstolen har utdelat ett dödligt slag mot de värderingar och rättigheter som Europa står för.
Frattini var inte ensam om att höja rösten. Flera regeringsmän har använt sig utav ord som skamligt, hedniskt, absurt och oacceptabelt. Italien vars befolkning består av majoriteten katoliker är väldigt konservativa och värnar sina traditioner och religion till skillnad från oss svenskar. Domstolens uttalande löd enligt följande.
-Krucifixen kan upplevas som ett stöd av religiösa elever, men också stöta de elever som utövar andra religioner eller är ateister.
Domstolens utlåtande bryter dock mot den Italienska grundlagen då man under 1920-talets fascismregi stiftade en lag som gjorde det obligatoriskt för skolorna att vara utsmyckade med krucifix. Lagen har dock inte använts speciellt effektivt sedan 1984 då staten och kyrkan gick skiljda vägar i det stövelformade landet. Däremot väcktes debatten på nytt 2003 då muslimska aktivister ville förbjuda krucifixen.

Ökade krav utifrån
Krucifixen är en stark religiös symbol som är fast förankrad i det Italienska samhället. Till skillnad från Sverige ser vi en makaber skillnad på detta område. Sverige vars svenska befolkning idag är näst intill helt sekulär vilket de senaste åren har medfört att vi inte bryr oss om bevarande av kristna traditioner och symboler. Hela nedmonteringen av den kristna tron i det sekulära Sverige har medfört att främmande religioner vars anhängare är mycket mer radikala i sin trosuppfattning och utövning kan integrera sina tankar, traditioner och symboler i Sverige. Här är den stora skillnaden. Italienarna är hängivna sin katolska tro och de krucifix som finns i skolorna har funnits där i över hundra år, långt innan fascistregimen gjorde dem obligatoriska. Det som händer där är att den ökade invandringen av personer med främmande religioner har medfött ökade krav på den ursprungliga befolkningen. De nya ”italienarna” vill känna sig som hemma och vill inte bli påverkade av den katolska tron därav ställer man diverse krav.

Förbud mot traditioner  - är de acceptabelt?
I och med Lautsi-fallet kan man se en klar symbolik. Majoriteten ska anpassa sig efter minoriteten. Men är det rätt? Är det verkligen rätt att de katolska eleverna ska bli av med sina krucifix som representerar deras tro på grund av att en elev i klassen är ateist? För visst kan denne eleven fortsätta att leva sekulärt trots att den tvingas se ett katolskt krucifix dagligen? Frågorna i denna diskussion är många och svårbesvarade. Men jag har min uppfattning klar i det hela. Italienarna bör enligt mig inte anpassa sig och sina traditioner efter nyanlända människor. Att man vill bevara sin säregenhet jämtemot andra länder accepterar jag fullt ut och därmed stödjer inte jag Europadomstolens beslut. Enligt mig ska krucifixen sitta kvar, och det säger jag trots att jag är protestant och inte katolik. Alltså handlar det inte om egen vinning. Något som gör det hela ännu mer intressant är att kolla vilket organ som fällt domen.  Jo, det är Europadomstolen för mänskliga rättigheter.  För att gräva oss ned lite djupare i ämnet så kikade jag snabbt igenom de olika artiklarna i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och fann detta.

”Artikel 18 - Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor”

Om de Italienska skolorna förbjuds att använda sig av krucifix skulle jag påstå att Europadomstolen brutit mot denna artikel. Alltså, den domstol som har i uppgift att upprätthålla de mänskliga rättigheterna bryter alltså själv mot dem. Därför vill jag påstå att det reella hotet mot mänskliga rättigheterna i Italien inte är staten, utan de är det organ som är inrättat för att upprätthålla dem. Det är en skrämmande utveckling som jag hoppas hejdas innan det är försent. För i Italien kan vi nu skåda ännu större sprickor mellan Italienarna och de nyanlända i och med upploppen i Rosarno. Incidenterna mellan ursprungsbefolkningen och invandrare har de senaste åren blivit allt fler och fler, vad det beror på vill jag inte svara på men jag har mina aningar....

Det stövel liknande landet i Medelhavet Italien är ett land som många älskar – men också hatar.  Repubblica Italia som sträcker sig från de kalla alperna i norr till de soliga stränderna i söder är ett helt galet land. Det ständigt rådande kaoset genomsyrar hela det italienska samhället i allt från idrott till politik, hemmen till trafiken. Några större likheter med Sverige är svårt att finna, eller är det verkligen så?

Norrland, Sveriges syditalien?
Okej, jag ser iallafall en stor likhet mellan Sverige och Italien. Men det är just bara en, annars är vi inte alls lika dem. Norra Italien blomstrar, mycket privata företag och stora industrier som gör stora framgångar i städer som Turin, Bergamo, Milano, Florens och så vidare. I södra Italien är det värre, hela 20% arbetslöshet. Där får man förlita sig på jordbruk , mindre produktioner och fiske. Och inte nog med det, den stora maffian Camorran härjar fritt med sitt fäste i Neapel, Italiens mest hatade stad. Här finns likheten. I Sverige är Norrland vad södra Italien är. Man lever på skogsbruket och järnmalmsbrytningen med en hög siffra arbetslöshet och mycket bidragstagande. Södra Sverige brukar mycket av pengarna Norrlänningarna drar in men man får inte speciellt mycket tillbaka, precis som i Italien. För om man verkligen hade brytt sig om södra Italien hade man väl lagt ner enorma summor på att spränga Camorran? Det finns till och med ett parti med extremt mycket makt som vill frigöra Norra Italien från södra just för att den sistnämnda delen ställer till med så mycket problem. Partiet jag talar om är Lega Nord.

Nationalism, Radikalism & EU
1951 var Italien med och grundade Europeiska kol- och stålunionen som sedan blev EU. Jag tror att Italien kände sig tvingade att delta i bildandet av unionen efter att man gått i allians med Hitlers nazityskland under andra världskriget. Att då ställa sig utanför ett europeiskt samarbete tror jag skulle få negativa följder och världens kritiska blickar skulle riktas mot landet. Skulle man idag rösta om ett medlemskap i EU tror jag att svaret skulle bli Nej. Varför? Italien präglas av en mycket patriotisk inställning, både på lokal, regional och nationell nivå. Till skillnad från Sverige där vi näst intill lever med en oikofobisk inställning. Nationalism brukar oftast vara kritiskt mot samarbete då man anser att det egna landet klarar sig själva utan andras hjälp.

Italien är ett väldigt radikalt land till skillnad från Sverige. Här i Sverige kan du få sparken från jobbet, bli utslängd ur facket eller trakasserad för att du erkänner att du är Sverigedemokrat. I Italien kan du vara öppen fascist utan större problem. På både på vänster- och högerflanken finns det extremradikala partier med rätt mycket inflytande i den Italienska politiken och samhället. På högern har vi partier som Forza Nuova, Alleanza Nazionale, Lega Nord och Fiamma Tricolore. På vänsterflanken hittar vi partier som Partito dei Comunisti Italiani och Partito della Rifondazione Comunista.

Radikala partier som grundar sig i idelogier som Fascism och kommunism lockar stora grupper människor i Italien. Något som man ganska enkelt kan slå fast är att dessa ideologier målas upp väldigt vackert genom pampiga kampsånger som kommunismens ”Bella Ciao” och fascismens ”Boia chi molla”. Även symbolerna som representerar dessa politiska inställningar är mäktiga och används flitigt av dess anhängare överallt i Italien. En plats i samhället där de används konstant är på fotbollsläktare. Politiken är mycket fast förankrad i den Italienska fotbollen. Till exempel har vi SS.Lazio från Rom som är en klubb med fascistiska supportrar medan  Livorno från Toscana är landets mest kända kommunistiska klubb.  På deras läktare kan man skymta flaggor på ”Il duce”, swastikor,  keltiska kors och kommunistiska symboler som  ”Hammaren & skäraren” och Che Guevara. Man använder sig också av kända slagord som till exempel ”Italia degli italiani” vilket går att jämföra med det den gamle socialdemokratiske statsministern Per-Albin Hansson sa vid ett tal 1924; ” Sverige åt svenskarna - svenskarna åt Sverige!”. Skulle uttryck eller symboler som dessa komma upp på en fotbollsläktare i Sverige skulle det bli stora krigsrubriker, böter, fängelsestraff och allt möjligt. Det är bara att kolla på Örgryte IS som fick betala böter när deras ultrasgrupp Inferno Örgryte höll upp en banderoll som vädjade till Eritrea att frige Dawit Isaak. Den moralpanik som råder i Sverige går absolut inte att hitta i Italien.

Italien, ett ständigt rådande kaos?
Italien är galet, ostrukturerat och liknar ett stort kaos. Trafiken i storstäderna är vidrig, man följer inte reglerna speciellt bra. Att gå ut i gatan fast det är grönt utan att se sig om är lika med livsfara. Landet är inte heller känt för sin organisation, där ligger vi Svenskar ljusår före. En till negativ aspekt i det Italienska samhället är korruptionen. Landet präglas av mycket korruption rakt igenom hierarkin vilket Silvio Berlusconi, Italiens premiärminister till och med använt sig av upprepade gånger. Jag har fått den uppfattningen att folket lever ett mycket lugnare och mer avslappnat liv än oss svenskar där man inte hela tiden måste passa in i den politiska korrekthetens mönster. Man kan våga vara sig själv och ta dagen som den kommer.

Berlusconi  är ett bra exempel på det kaos som råder.  Oigenomtänkta kommentarer fälls av honom på löpande band utan några större efterspel medan det här i Sverige blir rubriker om en riksdagsledamot har ett jobb på sidan om sitt politiska uppdrag. En till sak som skiljer sig extremt är punktligheten. Här i Sverige anses det vara grymt oartigt att komma en endaste minut försent, i Italien kan det uppstå en mycket pinsam situation om man kommer i tid. För att återkoppla det till vad jag tidigare skrev så tror jag det handlar om en mycket mer avslappnad livsstil. Det Italienska folket är mycket mer öppet och gärna visar starka känslor med hela kroppen. Medan här i Sverige gäller det att inte sticka ut ur mängden, det är bäst att bara var en av alla andra.