Det stövel liknande landet i Medelhavet Italien är ett land som många älskar – men också hatar.  Repubblica Italia som sträcker sig från de kalla alperna i norr till de soliga stränderna i söder är ett helt galet land. Det ständigt rådande kaoset genomsyrar hela det italienska samhället i allt från idrott till politik, hemmen till trafiken. Några större likheter med Sverige är svårt att finna, eller är det verkligen så?

Norrland, Sveriges syditalien?
Okej, jag ser iallafall en stor likhet mellan Sverige och Italien. Men det är just bara en, annars är vi inte alls lika dem. Norra Italien blomstrar, mycket privata företag och stora industrier som gör stora framgångar i städer som Turin, Bergamo, Milano, Florens och så vidare. I södra Italien är det värre, hela 20% arbetslöshet. Där får man förlita sig på jordbruk , mindre produktioner och fiske. Och inte nog med det, den stora maffian Camorran härjar fritt med sitt fäste i Neapel, Italiens mest hatade stad. Här finns likheten. I Sverige är Norrland vad södra Italien är. Man lever på skogsbruket och järnmalmsbrytningen med en hög siffra arbetslöshet och mycket bidragstagande. Södra Sverige brukar mycket av pengarna Norrlänningarna drar in men man får inte speciellt mycket tillbaka, precis som i Italien. För om man verkligen hade brytt sig om södra Italien hade man väl lagt ner enorma summor på att spränga Camorran? Det finns till och med ett parti med extremt mycket makt som vill frigöra Norra Italien från södra just för att den sistnämnda delen ställer till med så mycket problem. Partiet jag talar om är Lega Nord.

Nationalism, Radikalism & EU
1951 var Italien med och grundade Europeiska kol- och stålunionen som sedan blev EU. Jag tror att Italien kände sig tvingade att delta i bildandet av unionen efter att man gått i allians med Hitlers nazityskland under andra världskriget. Att då ställa sig utanför ett europeiskt samarbete tror jag skulle få negativa följder och världens kritiska blickar skulle riktas mot landet. Skulle man idag rösta om ett medlemskap i EU tror jag att svaret skulle bli Nej. Varför? Italien präglas av en mycket patriotisk inställning, både på lokal, regional och nationell nivå. Till skillnad från Sverige där vi näst intill lever med en oikofobisk inställning. Nationalism brukar oftast vara kritiskt mot samarbete då man anser att det egna landet klarar sig själva utan andras hjälp.

Italien är ett väldigt radikalt land till skillnad från Sverige. Här i Sverige kan du få sparken från jobbet, bli utslängd ur facket eller trakasserad för att du erkänner att du är Sverigedemokrat. I Italien kan du vara öppen fascist utan större problem. På både på vänster- och högerflanken finns det extremradikala partier med rätt mycket inflytande i den Italienska politiken och samhället. På högern har vi partier som Forza Nuova, Alleanza Nazionale, Lega Nord och Fiamma Tricolore. På vänsterflanken hittar vi partier som Partito dei Comunisti Italiani och Partito della Rifondazione Comunista.

Radikala partier som grundar sig i idelogier som Fascism och kommunism lockar stora grupper människor i Italien. Något som man ganska enkelt kan slå fast är att dessa ideologier målas upp väldigt vackert genom pampiga kampsånger som kommunismens ”Bella Ciao” och fascismens ”Boia chi molla”. Även symbolerna som representerar dessa politiska inställningar är mäktiga och används flitigt av dess anhängare överallt i Italien. En plats i samhället där de används konstant är på fotbollsläktare. Politiken är mycket fast förankrad i den Italienska fotbollen. Till exempel har vi SS.Lazio från Rom som är en klubb med fascistiska supportrar medan  Livorno från Toscana är landets mest kända kommunistiska klubb.  På deras läktare kan man skymta flaggor på ”Il duce”, swastikor,  keltiska kors och kommunistiska symboler som  ”Hammaren & skäraren” och Che Guevara. Man använder sig också av kända slagord som till exempel ”Italia degli italiani” vilket går att jämföra med det den gamle socialdemokratiske statsministern Per-Albin Hansson sa vid ett tal 1924; ” Sverige åt svenskarna - svenskarna åt Sverige!”. Skulle uttryck eller symboler som dessa komma upp på en fotbollsläktare i Sverige skulle det bli stora krigsrubriker, böter, fängelsestraff och allt möjligt. Det är bara att kolla på Örgryte IS som fick betala böter när deras ultrasgrupp Inferno Örgryte höll upp en banderoll som vädjade till Eritrea att frige Dawit Isaak. Den moralpanik som råder i Sverige går absolut inte att hitta i Italien.

Italien, ett ständigt rådande kaos?
Italien är galet, ostrukturerat och liknar ett stort kaos. Trafiken i storstäderna är vidrig, man följer inte reglerna speciellt bra. Att gå ut i gatan fast det är grönt utan att se sig om är lika med livsfara. Landet är inte heller känt för sin organisation, där ligger vi Svenskar ljusår före. En till negativ aspekt i det Italienska samhället är korruptionen. Landet präglas av mycket korruption rakt igenom hierarkin vilket Silvio Berlusconi, Italiens premiärminister till och med använt sig av upprepade gånger. Jag har fått den uppfattningen att folket lever ett mycket lugnare och mer avslappnat liv än oss svenskar där man inte hela tiden måste passa in i den politiska korrekthetens mönster. Man kan våga vara sig själv och ta dagen som den kommer.

Berlusconi  är ett bra exempel på det kaos som råder.  Oigenomtänkta kommentarer fälls av honom på löpande band utan några större efterspel medan det här i Sverige blir rubriker om en riksdagsledamot har ett jobb på sidan om sitt politiska uppdrag. En till sak som skiljer sig extremt är punktligheten. Här i Sverige anses det vara grymt oartigt att komma en endaste minut försent, i Italien kan det uppstå en mycket pinsam situation om man kommer i tid. För att återkoppla det till vad jag tidigare skrev så tror jag det handlar om en mycket mer avslappnad livsstil. Det Italienska folket är mycket mer öppet och gärna visar starka känslor med hela kroppen. Medan här i Sverige gäller det att inte sticka ut ur mängden, det är bäst att bara var en av alla andra.